Åren omkring 1960 rasade de brittiska och franska imperierna ihop. Många nya självständiga stater bildades i Afrika. Samtidigt krävde de afrikanska amerikanerna att rasidiskriminering och segregering skulle förbjudas i USA. "Lika rättigheter för alla medborgare!" var kravet.
Medborgarrätts-ledarna i USA började studera Afrikas historia och blev medvetna om de gamla afrikanska rikena och kulturerna. De undrade varför de inte fått lära sig något om detta i skolan. De vardagliga orättvisorna kände de väl till, men deras vrede ökade när de också upptäckte hur bilden av svarta förfalskats av det vita samhället. De krävde mer makt åt svarta. Black Power blev slagordet som förde samman de svarta i förenad kamp för mer makt i samhället. 1964 kom den första framgången när segregering förbjöds i USA.
De enda organisationer de svarta hade var kyrkorna. Därför blev många präster ledare inom medborgarrättsrörelsen. En sådan var Martin Luther King. Flera av de mer aggressiva Black Power-ledarna var studenter som kommit till USA från Västindien där de inte var vana vid diskriminering. En sådan var Stokley Carmichael från Trinidad. Rapso-stilen som utvecklades på Trinidad omkring 1970 var inspirerad av black power-rörelsen. Andra ledare som Malcom X förspråkade att de svarta skulle ansluta sig till islam, som ses som en afrikansk religion.
Alla ledarna uppmanade sina "sisters" och "brothers" att organisera sig på olika sätt. När rappen växte fram i Bronx, New York, kring 1970 var kraven på black power starka. Tidig rap och hip-hop kan ses som en konstnärlig gren av black power. Särskilt tydligt är detta i den organisation som kallade sig Zulu Nation som Afrika Bambaataa och andra skapade i Bronx.
Tillbaka till innehåll
Tillbaka
till rappens träd