I slutet av 1960-talet rådde kaos i stadsdelen Bronx i New York. Det fanns ett hundratal större eller mindre gäng. De bestod av unga människor med gemensam bakgrund: de som flyttat in från Harlem var ett gäng, folk från Dominikanska Republiken ett annat o.s.v. Nästan alla var svarta. Gängen låg i fullkomligt krig med varandra. Varje dag skadades, våldtogs och dödades folk i drabbningar.
De lokala Black Power- ledarna såg hur de svarta slog ihjäl varandra istället för att vara schyssta mot varandra. Dom lyssnade inte till deras politiska tal. En av de unga ledarna som kallade sig Afrika Bambaataa började försöka ena de olika gängen med en annan metod. Bambaataa var DJ och hade ett stort mobilt diskotek. Därför kunde han nå ut med sitt budskap. Folk kom till hans parties, och han rappade fram det han ville i micken.
En av drivkrafterna bakom gängbråken var det starka inslaget av tävling och rivalitet som finns i den afro- amerikanska kulturen. Bambaataa uppmuntrade den akrobatiska dans som började utvecklas på parties. Det hela blev tävlingar i breakdance. Sedan blev det tävlingar i grafitti, i att rappa, vara DJ etc. Mycket av rivaliteten mellan gängen fick utlopp i tävlingar med dans, bild och musik.
Man kan säga att gängen i Bronx var ett slags stamfolk. Afrika Bambaataa gick tillbaka till de afrikanska rötterna. Han startade Zulu Nation 1975, med namn efter zulu-folket i Sydafrika. Zulu Nation blev ett alternativ till gängen. Många gick med i Zulu Nation istället för i olika gäng. Nu var det party med breakdance som gällde. Idolerna var DJs och B-Boys (break-boys). Gängbråken i Bronx minskade snabbt i slutet av 1970- talet tack vare Zulu Nation.
Många vita rasister gillade inte alls att de svarta inte längre slog ihjäl varandra, utan istället började få en stark gemensam organisation. Myndigheterna började intensivt motarbeta gatudiskotek, grafitti och de andra uttrycken för enhet.
Se och hör Afrika Bambaataa, hövding för Zulu Nation (Quicktime video 380 kb).
Tillbaka till innehåll
Tillbaka till rappens
träd